Hur håller man motivationen uppe egentligen? Jag har en förmåga att ge upp när jag inte ser resultat tillräckligt fort. En riktig klassiker med andra ord. Jag har snart två veckor bakom mig med mycket motion och mindre mat. Två veckor och jag märker ingenting! Det är uppenbart att jag inte är 25 år längre för tidigare genom åren så har en sån här period räckt för att få både kilon och centimetrar att minska.
Nej, idag är ingen bra dag. Jag känner mig förbannat jävla arg. Och uppgiven. Tog ingen daglig promenad till jobbet imorse och det sätter sig på humöret direkt. Jag trodde inte det var möjligt men jag har faktiskt kommit att bli beroende av mina dagliga promenader. 25 min x 2. Till och från jobbet. Sen behöver jag givetvis röra på mig mer. Igår kväll gick jag ut på ännu en runda när J nattade barnen. 45 minuters powerwalk. Härligt!
Målet är att hitta tillbaks till löpningen igen. Att orka minst 5 km utan att vilja lägga sig ned och dö under tiden. Att orka milen på maximalt 55 minuter.
Problemet är att jag är så jävla lat. Jag vill så mycket men orkar liksom inte ta det slit som ligger bakom framgången.
Nåväl. Jag kör en challenge från och med nästa vecka. Jag vet inte hur jag ska utforma den eller vilket mål jag vill nå. Återkommer till det. Tills dess fortsätter jag som hittills. Motion motion motion, färre kolhydrater och en jävla massa självdisciplin!